Terrorismen vs. frihet och demokrati. Vad ska vi välja?

På Dick Erixons blogg pågår en intressant och viktig debatt om kriget mot terrorismen. Bakgrunden är den rapport som Amerikanska underrättelsetjänsten sammanställt, där det enligt svenska medier fastslås att USA:s krig i Irak ökat den muslimska fundamentalismen och därför ökat terrorrisken.

Detta är naturligtvis en trevlig slutsats skapad av vänstern, och tagen för sanning av medierna. USA:s underrättelsechef har nu påpekat att vad som verklien fastslås i rapporten är att fundamentalismen underblåses av den långsamma takten på de politiska reformerna i mellanöstern och framförallt Irak. Detta är inget nytt fenomen, utan tvärtom ett kännetecken på de flesta väpnade konflikter sedan kalla krigets slut.

I länder där staten nyligen fallit samman totalt, som fallet Irak efter Saddam Hussein, söker de olika etniciteterna politisk makt genom att starta inbördeskrig i landet. Naturligtvis stöttar inte majoriteten av befolkningen dessa människor, men med den taktik som de använder sig av med all inriktning på civila, kan de ändå lyckas uppnå sina mål om ingen stoppar dem i tid.

Samma situation var det i Bosnien för drygt 10 år sedan. Denna konflikt ledde till enorma brott mot mänskligheten och fruktansvärda kränkningar av miljoner människor. Då hade FN inte mandat att skydda civilbefolkningen eftersom man var rädd att ta någons sida i konfliken.

Frågan vänstern måste ställa sig blir således: Ska vi göra samma misstag som i Bosnien och vänta tills inbördeskriget är ett faktum, eller ska vi ställa oss på USA:s sida och stödja demokratiseringen och hjälpa Irak i uppbyggnaden av en fungerande statsmakt?

Ytterligar problem med vänsterns resonemang är att 11 september inträffade före det att USA förklarat krig mot terrorismen. Ska vi vänta på att liknande saker händer igen, eftersom vi är så rädda för att ta strid för den goda sidan?

Jag tycker inte det!