Svenskt Israelhat

Dick Erixon har idag ett viktigt och intressant inlägg som handlar om den svenska allmänhetens inställning till Israel. Han tror att de journalister som rapporterar om konflikten i mellanöstern förmodligen har en betydligt mer fientlig inställning till landet Israel, än medlesvensson.

Vi kan naturligtvis hoppas att han har rätt, men personligen tror jag att han har fel. Det är naturligtvis svårt att hitta siffror på detta område, men att döma av röster man hört i både radio och "på stan" drar jag snarare slutsatsen att medelsvensson har köpt medievänsterns hatiska inställning rakt av.

Ett exempel är det radioprogram jag hörde för några veckor sedan på den statligt styrda radiokanalen p3. Man fick ringa in och säga vad man tyckte om läget, och utav fem personer som man fick höra tyckte två att man "skulle bomba sönder Israel för gott, eftersom de alltid håller på". De andra tre var mer gediget ointresserade av konflikten och tyckte att de kunde få hålla på som de ville "där nere"

Jag kommer också att tänka på rapporten om antisemitism som "chockade" Sverige i våras. 41% av befolkningen hade enligt undersökningen en negativ, eller delvis negativ inställning till judar. Efter rapporten blossade det upp en debatt om huruvida vänstern låg bakom dessa höga siffror genom sitt öppna hat mot Israel. Vänstern försvarade sig med att säga att man inte hatade israelerna (tänka sig) utan att de bara tyckte att palestinierna hade rätt att "försvara" sig genom terrordåd som drabbar civila.

Jag tycker alltså att det är tydligt att även medelsvensson har påverkats av denna groteska nyhetbevakning, och att det är väldigt viktigt av många anledningar, inte minst denna, att få ordning på nyhetsbevakningen och avskaffa det statliga monopolet på tv-rapporteringen.

För glöm inte: Endast i kommunistdiktaturer är det rimligt att staten registrerar och reglerar vem som äger en TV-mottagare.