Sverige- staten- fegheten-och konformismen

I gårdagens metro skriver journalisten och juristen Jan Kallberg under rubriken "Svensk feghet hotar demokratin" Författaren skriver:

"Sverige är det enda land som jag vet som är i total avsaknad av en inrikesdebatt som blåser liv i samhället och ger upphov till nya idéer...Konformism bortanför vad som är mänskligt... Alla tvingas tala en Orwellsk nysvenska där orden inte längre har samma semantiska betydelse utan omformats, där disktinkta ord är ett politiskt paket som innebär att man får ett upplåsbart luftslott att dela med andra vänstermänniskor som väldsbild." (hela kolumnen finns att läsa på metro.se)

Ett konkret exempel på detta kan vi få genom att titta på Mona Sahlin som p.g.a. en girig tjänsteman på departementet betalade ut stora summor av skattebetalarnas pengar på projekt som "Verbalt feministiskt självförsvar och åtgärder mot sexualiseringen av vardagsrummet." Är det detta som kallas för semantisk betingning ? Känns luftslottet igen? Mona hade ingen aning om att projekten inte fanns i verkligheten utan endast gav ett rejält tillskott till ytterligare en politisk tjänsteman. Man bör kontrollera vilka projekt man ger bidrag till, men tydligen inte om man anväder ord som feminism och sexualisering.

Nästa fråga blir varför Sverige saknar politisk debatt (annat än vänster) Jag tror att en stor del av orsakerna står att finna hos journalisterna som gör precis som alla andra ett urval av vad som ska passera och bli en nyhet. Detta är inte något unikt för Sverige, men då undersökningar gång på gång visar att journalisterna står betydligt mer åt vänster än genomsnittsvensken kommer troligen debatten påverkas av detta något vi oxå ser i dag.

En annan viktig orsak är att vi har ett politiskt system som med sina förgreningar når betydligt längre än inom riksdagshuset. Vår s.k politiska korrekthet, mediakorrektheten osv...

Vem är det då som håller i dessa politiska trådar? Socialdemokrater naturligtvis. Man har inte ebart den politiska makten genom ministerposter och riksdagsplatser. Den kanske viktigaste reella makten utgörs av politisk tillsatta tjänstemän och ordföranden som befolkas av samma statssocialister som idag befolkar och kväver den politiska opinionen, nämligen socialdemokraterna. Sen finns det naturligtvis en del vänsterpartister och möjligen miljöpartister som har fått dessa platser som tack för att de stödjer sosssarna enligt den heliga principen 35% röster 100% av makten!!

"Det farliga är inte de ondas handlingar utan de godas tysnad"

Nobelpriset och vänstern

Idag 10 december var det alltså som traditionen bjuder nobeldagen. Detta är ett utmärkt tillfälle för Sverige att marknadsföra sig som land och forskningsnation. För en dag är stora delar av världens ögon på vårt lilla objektivt sett obetydliga land långt uppe i norr.

Priset i litteratur har väl ingen kunnat missa i år tillfallit den minst sagt kontroversiella författaren och dramatikern Harold Pinter. Detta är en man som har hyllat kommunistdiktatorer som Milosevic, och anser att enpartistaten Kuba är en demokrati.

Den brännande frågan är som följer: Finns det bara vänsterförfattare som förtjänar nobelpris eller ska man se akademiens utnämning som ett vänsterpolitiskt ställningstagande? Jag anser att svaret på frågan är ett rungande ja!

Jag hörde på eftersnacket i SVT:s sändning att Lasse Ohly tyckte det var ett inte bara bra val utan dessutom att det var vettiga åsikter Pinter framförde. Låt oss hoppas detta var diktaturkramande Ohlys egna åsikter som inte delades av den Svenska akademien!

Pablo Neruda fick nobelpriset trots sina militärkommunistiska åsikter inte p.g.a. de samma. Gäller detta fortfarande? Eller är förhållandet annorlunda detta år?